Varför köpte jag en så stor häst?
Den frågan kom upp ofta i somras när jag köpte Bafama. Grejen var att vi inte ens sökte efter häst, men så kände mamma en jobbkollega i Estland som skulle sälja sin häst. Jag kollade på lite bilder på henne och var som "ÅHHH" när jag såg henne på bilderna. Men så snackade vi lite om det och så sa mamma att då måste vi sälja Pärla för att vi skulle ha råd, och då sa jag no way direkt. Så gick det några veckor och så funderade vi lite till och så bestämde vi oss för att fara och provrida. Till Estland. Och jag visste ju om att hon var stor, så jag sade bara till mig själv att om jag inte känner att hon känns trygg så ska vi inte köpa henne. Men jag kände mig hur trygg som helst på henne! Och provridningen red jag som en kratta, jag får väl skylla på att jag hade ridit b-ponny i över 1 år och inte för någon tränare...men fortfarande, hon lyssnade bra och det var inget problem för mig att rida henne fast hon är så pass stor och jag så pass liten. Så vi köpte henne, för självklart föll mamma för henne direkt haha..
Det negativa med att hon är så stor är väl att det ser fult ut när jag rider haha, och ibland kan hon verkligen stänga ut mig när hon får syn på något när jag står på marken. Men det är aldrig så att jag känner att hon skulle kunna göra vad som helst nu utan att jag kan göra något åt det, utan det är bara det att hon ser mig inte och man får inte henne att lyssna. Hon är en höjdare på att vända sig om åt fel håll när hon inte vill gå nånstans t.ex när man lastar men det är inte så att hon sliter sig utan man får bara vända tillbaka henne och försöka få hennes uppmärksamhet. Hon är inte den som stressar upp sig så farligt heller, hon är sjukt nyfiken och tittar mycket men inte så att hon blir nervöst. Lite i tranpsorten då kanske. Och hon stegrar inte och bockar gör hon bara när hon får galoppera lite snabbare haha.
Det negativa med att hon är så stor är väl att det ser fult ut när jag rider haha, och ibland kan hon verkligen stänga ut mig när hon får syn på något när jag står på marken. Men det är aldrig så att jag känner att hon skulle kunna göra vad som helst nu utan att jag kan göra något åt det, utan det är bara det att hon ser mig inte och man får inte henne att lyssna. Hon är en höjdare på att vända sig om åt fel håll när hon inte vill gå nånstans t.ex när man lastar men det är inte så att hon sliter sig utan man får bara vända tillbaka henne och försöka få hennes uppmärksamhet. Hon är inte den som stressar upp sig så farligt heller, hon är sjukt nyfiken och tittar mycket men inte så att hon blir nervöst. Lite i tranpsorten då kanske. Och hon stegrar inte och bockar gör hon bara när hon får galoppera lite snabbare haha.
Kommentarer
Trackback
